Det var oktober i Barcelona på Gartner Symposium 2016. En inspirerande keynote hade precis avslutats. Avicii – Waiting for love – dånade ur högtalarna. Och där stod jag, mitt i sorlet, hjärtat dunkade och jag visste.
Något inom mig viskade: ” - Jag har en annan väg att gå.”
Friheten fanns där – men bara om jag var beredd att vara obekväm. Jag levde ett liv byggt på prestation, inte på närvaro. Prestation för att tillfredsställa andra, inte mig själv. Som om jag följde ett manus jag en gång skrev, men som inte längre passade den jag var.
Många kvinnor jag möter bär på samma känsla. En längtan efter frihet, efter att få visa hela sig – men också ett osynligt kontrakt med tryggheten: ”Var duktig. Var till nytta. Var rimlig.”
Men vad händer när du börjar ifrågasätta själva definitionen av framgång? Kanske är det då resan börjar – inte när du klättrar, utan när du stannar upp.
När hade du ditt aha-ögonblick och vad viskade din inre röst just då?
